Skisser för sommaren.

Moln sprängfyllda av blixtar och dunder har passerat. Det är natt. En ensam natt, utan dig.
Nätter som denna fyller upp mitt inre med sentimentalitet. En god sådan.

Jag skulle kunna vräka ur mig vartenda existerande kärleksklyscha, men till föga nytta. Ord är blott ord, det är våra handlingar som definierar dem vi är. Därav kommer jag göra mitt yttersta för att bevisa min kärlek till dig, varje dag för all framtid. Det vi har är så ofattbart stort och kan utan tvekan inte ens mäta sig med övriga fragment i mitt liv.

Jag vet i stort sett ingenting om framtiden, den är minst sagt outgrundlig. Något jag däremot vet är att jag vill dela den med dig.

Ett betydligt längre inlägg fanns utplanerat inuti mitt huvud, däremot tycks tröttheten vinna slaget om hjärnkontoret i natt.

Jag älskar dig till en fullkomligt obeskrivlig grad, Emma Bengtsson.

Peace out, daRBizzle.